SVT, bröllop och licenser

Ibland hinner man inte med. I helgen när jag först hörde om konflikten mellan SVT och Reuters m.fl., så visste jag precis vilket inlägg jag ville skriva, men annat kom emellan.

Idag läser jag på SvD en opinionsartikel som säger nästan exakt vad jag inte hann med. Bara lite snällare formulerad. Läs den istället.

i can haz epic fail?

Jaha, så idag skulle jag in till Piratpartiets lilla demonstration mot FRA (den stora nästa vecka är jag ju inte hemma för). Så jag åker in till Mariatorget i god tid så jag skulle hitta fram, och tittade omkring. Ingen hade kommit dit ännu, så jag vandrade runt lite och tittade och väntade.

Och väntade.

Och väntade.

Jag började bli galen efter ett tag. Ingenstanns såg jag någon annan som verkade vara där för demonstrationen, ingenstanns samlades folk i klungor, ingenstanns såg jag någon klädd i lila eller med flaggor eller plakat.

Efter en kvart ungefär så surfade jag in på PPs hemsida för att se om allting blivit inställt i sista sekund. Men nej, allt var som innan, det skulle vara kl 11.45 på Medborgarplatsen.

Medborgarplatsen.

Inte Mariatorget.

F-n! Jäkla sätt att ha två torg som börjar på M på söder… fram med mobilen, letar efter Medborgarplatsen, och lyckligtvis verkar det inte vara så långt bort, 500 meter ungefär. Så jag ger mig av och försöker hitta fram.

Och letar.

Och letar.

001-20091010-IMG_4665Det finns flera problem med detta. Det första förståss det faktum att jag inte kan hitta från sovrummet till köket vissa morgonar. Det andra att min mobil har hattig GPS-navigering som ena sekunden har för sig att jag är på ett ställe, andra sekunden att jag är 100 meter bort, och dessutom saknar turn-by-turn-navigering så jag fick bara försöka hitta mig fram på kartor. Och det sista att söder är skapat av misantroper, och anordnat så att det är omöjligt att hitta någonting överhuvudtaget, det är omöjligt att gå från punkt A till B, hur man än gör hamnar man på C eller D istället.

När jag kandiderar till posten som sveriges Bert Karlsson-diktator, så är ett av mina vallöften att jag ska jämna söder med marken, radera ut det fullkomligt. Det kommer bli som när man lirar SimCity och drar fram grävskoporna…

Men hursomhelst, jag sprang omkring som en galning i en dryg halvtimme, aldrig mer än 200 meter bort från medborgarplatsen enligt kartan men jag kunde inte för mitt liv hitta det.

002-20091010-IMG_4666 Till sist, efter en halvtimme som sagt, hittade jag äntligen fram och såg en mindre grupp människor samlade. Vilken lycka. Jag kom precis i sluttampen av Ricks tal, så jag hade egentligen missat allting, men jag kom i alla fall fram till sist.

Sen var det slut och folk bröt upp och jag fick på nytt försöka leta mig hemmåt…

Inte den mest meningsfulla demonstrationen alltså, för min egen del alltså…

Remarkabel läsning

http://blog.brokep.com/2009/10/08/fail-in-nl/

Kan BREIN faktiskt ha, avsiktligt och med berått mod, förfalskat bevismaterial i rättegången mot TPB-killarna i Nederländerna? Det låter ofattbart (inte för att de skulle vara någon moralens och etikens högborg direkt, men det är långt därifrån till regelrätt och konkret bevisförfalskning). Men kanske så var tanken på att killarna skulle komma undan så svår att svälja att de blev tillräckligt desperata för att göra vad som, i så fall, måste räknas som det största snedsteget i ett decennie fyllt av snedsteg…

Sommar i P1

Häromdagen var det professor Roger Wallis som hade sin dag i P1s mest svenniga av alla svenssonprogram. Jag kan rekommendera detta program, det är en knapp timmes lugna och avslappnade historier om hans liv, hans verk och hans forskning. Ingenting revolutionerande och nytt, men jag tror att detta kanske får ett visst genomslag hos en del av befolkningen som aldrig tagit del i debatten, som kanske för första gången får upp ögonen för att frågan inte handlar om stöld och en ovilja att betala, att APB inte alltid spelar ett rent spel, att upphovsrätten inte är något absolut och oföränderligt, inte nödvändigtvis i alla former gynnar upphovsmän, och definitivt inte varit utan problem redan långt innan internet.

Sommar har ett RSS-flöde för podcastning, likt många av SRs program (mycket praktiskt, jag har ingen radio men brukar t.ex. lyssna på P3 Dokumentär varje vecka, ett utmärkt sätt att bättra på allmänbildningen när man drönar på tunnelbanan), och jag skrattade lite över att musiken i podcastversionen var “förkortad av upphovsrättsskäl”…

Inte mycket att diskutera kring

Marianne Levin, ordförande i SFIR (alltså Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd), slår på SvD ifrån sig ännu en gång om att SFIR skulle vara en förening för särskilda intressen, och upprepar ännu en gång att det bara är en förening för folk som är intresserade av att diskutera immaterialrätt. Men man behöver inte läsa mer än ett par meningar för att förstå just varför det är olämpligt för en domare att vara styrelseledamot i föreningen (i vart fall en domare som dömmer i just dessa frågor). Ty hon slår gång på gång fast att dagens system är en självklar och oundviklig del i ett marknadsekonomiskt system, att det är det enda sättet att säkerställa att intellektuell utveckling sker, och att alla förändringar av grundsystemet leder till total anarki.

Man kan förvisso tänka sig att justera detaljerna i systemet, men att ifrågasätta det, nej, det är något som “inte hör hemma i diskussionen”. Överhuvudtaget.

Faktiskt tror jag att Levin skrivit ner just de tydligaste beviset på att föreningen är en fullkomligt partisk organisation, totalt utan jämnvikt och balans. Det faktum att hon inte själv ser det, visar just på det tunnelseende man drabbas av när man bara diskuterar med andra av samma åsikt, år ut och år in…

Spel under täcket

Det var kanske ingen slump att Tomas Norström dömde i TPB-målet.

Iofs är jag alltid skeptisk mot antydningar och saker som inte sägs rätt ut, å andra sidan är det så mycket i TPB-rättegången som verkar suspekt och osäkert, att ytterligare konspirationsteorier knappast känns vidare långsökta.

Jag borde läsa bättre innan jag bloggar

Apropå mitt förra inlägg. Jag var nog lite hård mot Claes Sandgren, han gjorde bara vad jurister ska göra; applicerar befintliga domar i högre instanser på det gällande målet, utan något specifikt moraliserande kring detta.

Min poäng står dock kvar, om detta är normen (vilket jag har lite svårt att tänka mig, trots allt), så är det skämmande och, i min mening, helt oacceptabelt.

Jag avslutar med att hänvisa till ett intressant inlägg i ämnet.

Fantastiskt resonemang

Ingen kan ha missat att domaren i TPB-rättegången är medlem i två lobbyföreningar för stärkt immaterialrätt, och till och med styrelsemedlem i en av dem. Många anser att det är en rätt tydlig jävssituation.

Alla håller dock inte med. Claes Sandgren, professor i rättsvetenskap, jämför med ett fall där en tjänsteman på skatteverket tog tjänsteledigt från sitt jobb på skatteverket för att dömma i ett mål mot, just, skatteverket. Regeringsrätten kom fram till att det i det fallet inte förelåg någon jävsrisk.

Ja, så kan man ju resonera så klart. Om det är OK att dömma i ett mål mot sin egen arbetsgivare, så är det ju rimligt att det är tvärlugnt att dömma i ett mål när man bara är styrelseledamot i en lobbyorganisation som motverkar ena parten.

Ett annat sätt att reagera, är att fråga sig precis hur genomkorrupt det svenska rättsväsendet egentligen är, om detta inte bara är acceptabelt, utan rentav normen? Som Sandgren avslutar med,

Att domare som är medlemmar i de två föreningarna har avkunnat hundratals domar i immaterialrättsliga mål pekar i samma riktning. Skall också dessa mål tas om?