Insane Meditation

Det här förtjänar att spridas: EFF kom på att webläsare numera ger så mycket information om systemet det körs på, att man i praktiken kan identifiera en unik webläsare helt utan att använda några cookies. Och så satte de upp ett sytem för att få riktigt mätdata. Desto fler som deltar, desto säkrare blir siffrorna.

När jag testade det utan javascript påslaget, så räckte enbart kombinationen av mina HTTP-headers till att identifiera mig som 1 av 28000, dvs tillräckligt gott för att följa mig på alla utom de största siterna. Om jag sedan aktiverade javascript så fick de ännu mer information, och då kunde de konstatera att inte en enda av de övriga 196639 människorna som testat siten innan mig hade exakt samma kombination av information såsom skärmupplösning, tidszon, osv. Två faktorer var faktiskt så unika att de var och en för sig räckte för att identifiera mig. Det gällde den exakta kombinationen av de plugins (inklusive versionsnummer) jag hade installerade, samt den exakta kombinationen av vilka fonter som finns på mitt system som inte matchade någon annans.

Även om många av faktorerna så klart är volatila över tiden, så kan man definitivt spåra någon på det här sättet under kortare perioder. Tankeväckande!

http://www.olympusamerica.com/cpg_section/oima_next.asp?cid=oima_geto_next_tw

The EP-1 came out in June last year, the EP-2 in November. I have thought that it was because the EP-1 wasn’t really finished when it was released, it was just something Olympus was “forced” to release before Panasonic stole their thunder with the GH1, and the EP-2 was what it was originally “supposed” to be. But if they are going to release a third m43 model soon, that means that the series is on an unprecedented sub-6 month release schedule.

It could also be the rumored (but never confirmed) “semiprofessional” m43 product line. If so, it means I once again don’t make even close to enough to get the hardware I really want…

I morse forcerade UPS-föraren den annars så svårövervinnerliga portkoden, och levererade min DX. Snabb breakdown, ris och ros:

• Den är stor. Härligt stor och förfärligt stor. Skärmen är underbar att läsa på, stor och skarp, men den är också såpass stor att man inte gärna lägger sig i soffan med den, utan det är mer något man håller med båda händerna och vilar armbågarna mot ett bord. Den ersätter inte vanliga lilla läsaren, utan är ett tydligt komplement.
• Den revolutionerar PDF-läsning. De flesta filer kan man läsa i porträttläge, och i de fall man vill zooma in på något så är det bara att vinkla läsaren så går den i landskapsläge.
• Den är långsam. Gissningsvis har den samma processor som en vanlig Kindle 2, och den mäktar inte riktigt med att hantera nästan fyra gånger så många pixlar. Sidbyten är inte smärtsamt långsamma, men de är märkbara på ett helt annat sätt än med Kindle 2:n. Och läser man en PDF är tiden för sidbyten beroende av hur pass komplex sidan den ska rendera är. Ibland kan det ta 5 sekunder att byta sida (inte ofta, men i värsta fall).
• Den är lite dyrare än den smakar. Om ett år kommer vi säkert skratta åt tanken att lägga 4700 på en bokläsare, men, det är vad man får stå ut med som early adopter. Jämfört med att vara den första som skaffade stor plasma-TV så kommer man ju lindrigt undan…
• Det är sanslöst smidigt att, direkt när man packar upp den, omedelbart ha tillgång till alla böcker man har köpt hos Amazon, och få dem uppslagna till precis den sidan man var på med andra läsaren.
• Standard-läder-fodralet har små magneter inbakad, så att den snäpper fast i stängt läge, vilket är smidigt. Önskar att fodralet till lilla Kindlen också gjorde det.

En Amazon Kindle är en lustig grej. Den är helt full med fel och begränsningar, utbudet är minimalt i sverige, priserna är löjeväckande (både på enheterna och på böckerna), och det är ett låst DRM-skadat system som gör att böcker man köper idag kanske inte är läsbara i morgon. Mjukvaran har dessutom brister och begränsningar som skulle göra ett dagisbarn förnärmat (t.ex. kan man inte sortera sina böcker på något vis, t.ex. i mappar).

Men hårdvaran är otrolig. Sedan jag skaffade min Kindle 2 en dryg månad sedan har jag knappt släppt den ifrån mig. Det har blivit en av de här prylarna, som man inte förstår hur man någonsin levde utan. Jag har dessutom, fel och begränsningar till trots, lagt en förbeställning på en (ännu dyrare) Kindle DX, väntar på en leverans nästa vecka.

Till Amazons försvar så händer det faktiskt saker. Utbudet som är tillgängligt i sverige växer, praktiskt taget dagligen. Någon gång efter nyår blev iphone-appen tillgänglig. Och idag öppnade Amazon upp en av sina publiceringsplattformar, Digital Text Publishing, som låter författare själva publicera sina böcker utan mellanhänder (andra än Amazon själva, alltså), så att det kan användas av författare utanför USA. Tyvärr är det just nu begränsat till att man bara kan publicera böcker på engelska, tyska och franska, men det är ändå två språk fler än vad som var möjligt igår, och Amazon lovar att man arbetar på att lägga till fler språk snarast möjligt. Givet utvecklingstakten man ser, så tror jag för en gångs skull faktiskt på vad som sägs…

Självpublicering är den självklara framtiden, för författare precis lika mycket som musikartister. Och Amazon verkar vara på god väg att skapa det självklara verktyget för att facilitera det, ett verktyg som gör det lätt att sälja och ännu lättare att handla. Det är bara surfa in på hemsidan, välja sin bok, och pang så ligger den på enheten utan att man behöver leta efter några sladdar eller något. Har man inte en dator tillgänglig beställer man bara direkt från plattan. Det uppmuntrar verkligen till spontaninköp, att man skaffar en bok i samma ögonblick som man kommer på att man vill ha den (jag har nog lagt mer pengar på skönlitteratur den här senaste månaden, än under resten av 2000-talet tror jag). Om de nu bara kan göra sig av med DRMet, så att man kan känna sig helt säker på att pengarna inte är bortkastade bara för att det kanske dröjer några år innan hinner läsa boken.

Det går ett drev nu mot bankerna som betalat ut bonusar under 2009. Drevet är galet av två principiella skäl. Dels är rörlig lön en bra sak. Att man får mer pengar om man uppnår mål än om man inte gör det borde vara en självklar princip. Sen kan man naturligtvis diskutera nivåer och vilka mål som valts, men principen med rörlig lön är det verkligen inget fel på.

För det andra, stormen just nu gäller bonusar som har utbetalats 2009, som härrör till prestationer 2008, och som avtalats ännu tidigare än så. Hur långt retroaktivt vill folk att man ensidigt ska ändra ingångna avtal? Hur många skulle gilla om deras egna lön sänktes, inte från och med idag, utan två år tillbaka i tiden och att man blir återbetalningsskyldig?

Men, säg ordet “bonus” så försvinner all logik ur diskussionen.

Det faller en knapp decimeter snö.

Det är -5 grader.

Det är i mitten av december.

Och hela infrastrukturen faller samman. Vägarna spärras av stillastående bilar på tvären (de som hävdar att man inte behöver riktiga vinterdäck om man “anpassar farten”, ner till 0 km/h i det här fallet). Nästan all kollektivtrafik ställs in. Trafiken.nu kraschar, och SL.se ersätts med “SL KrisWebb”.

Hur jävla svårt ska det va? Ibland skäms man för att vara stockholmare.

Amazons Kindle är en pryl man önskar att man kunde älska. Och när Amazon började sälja dem i Sverige, så högg jag på den nästan direkt.

Men, jag önskar att jag hade läst något ifrån någon annan som gjort det innan jag beställde, och sparat mina 3000 spänn. Den är nämligen (i vart fall i december 2010) fullkomlig skit i Sverige.

Att Amazon börjat sälja den här, betyder nämligen inte att man får samma uppbackning som i USA.

För det första: Obefintligt underlag i bokhandeln. Att det inte finns några svenska böcker var jag förberedd på, men nästan inga amerikanska böcker går heller att köpa. Vare sig bästsäljare eller smalare böcker. I USA finns det 300 000 böcker att välja på, i Sverige en handfull. Det är lättare att få sig en intressant semesterbok genom att gå in på Pressbyrån och köpa en pocket, för att inte tala om riktiga bokhandlar som har oändligt mycket bättre utbud. Det är med andra ord den exakta motsatsen till den enorma, ständigt tillgängliga marknad som teoretiskt sett skulle kunna vara tillgänglig.

För det andra: Det är ganska dyrt. 3000 för läsaren kan man väl leva med, det är en engångskostnad. Men att betala över 100 kr för en DRM-skadad bok, när produktion- och distributionskostnaden är nästan 0 kr, är ganska provocerande. Återigen, det är billigare att köpa en pocket på Pressbyrån. Återigen, det är den exakta motsatsen till vad som vore möjligt, billiga böcker som man kan spontankonsumera i mängd utan att någonsin fundera på kostnaden.

För det tredje: Flera av extrafunktionerna som gör just Kindlen till den häftigaste ebokläsaren är inaktiverade i sverige. T.ex. webläsaren, leverans av RSS-feeds, osv.

För det fjärde: Nästan ingen av de tidningar man kan prenumera på i USA, och få direktlevererade trådlöst (en av Kindlens stora partytrick) går att beställa i Sverige. Det är ett specialfall av punkt ett, men det förtjänar att återupprepas.

För det femte: iphone-appen för att läsa böcker finns bara i USA. Söker man i app store med en svensk iphone så ser det ut som den aldrig funnits.

Kindle är och har alltid varit en väldigt stängd och sluten plattform, även i USA. Ska man lägga egna (köpta, lånade från bibliotek eller nedladdade) böcker på en ebokläsare, så är nästan alla andra konkurrenter bättre. Den fungerar uteslutande genom att den skapar ett helt eget self-containing ekosystem, där användaren aldrig behöver röra sig utanför Amazons trygga sandlåda, och allting ändå bara fungerar (ungefär som Apple gjorde med iTunes/iPod). Problemet är att det INTE fungerar i sverige, och därmed blir hela konceptet värdelöst.

Jag kan bara hoppas att Amazon tar sig i kragen och åtgärdar dessa problem. De flesta handlar bara om helt artificiella geografiska begränsningar, som skulle kunna tas bort i morgon med en knapptryckning*. Men fram till dess att det händer, får man nog sortera in Amazon till listan med bolag som inte vill ha kundernas pengar…

*) Ja, jag vet att det förmodligen är rättighetsinnehavarna som är det egentliga problemet, att de inte lärt sig något alls av musik och filmbranschens misslyckade försök att dela upp världen i områden med helt olika utbud. Men Amazon skulle med enkelhet kunna slå näven i bordet och säga vad som gäller. Det går (och har alltid gått) att köpa fysiska böcker från Amazon och skicka dem hit till Sverige, så varför skulle det vara skillnad för att de är elektroniska? Speciellt som rättighetsinnehavarna får betalt för varenda exemplar (den affärsmodellen håller ett tag till, för dem), oavsett var den sker.

Att priser styrs av tillgång och efterfrågan, har aldrig gillats av socialister. Så att Bodström och Pagrotsky tycker man ska skaka galler om man nyttjar detta, i vart fall när det gäller något så fint som “kultur”, är väl kanske inte så underligt.

I recently commented on an interesting blogg entry regarding optimizing Lightroom, where there was some confusion about why you should keep a large portion of your disk unused (and how large is large enough).

Since it became a rather long comment, and since this is an important performance factor that isn’t talked about a lot, I am simply reposting my comment as an entry here… I’m lazy like that…

I just wanted to shed some light on the "Keep space on your hard drive" tip. Michael asks if he really needs 400GB free on his 1TB drive, and the answer is yes, if maximum performance is the goal, he does. This is not so much to improve stability (once you have enough free space to write any temporary files, unfragmented, even more free space doesn’t really help you in that regard) but rather because of the way traditional hard drives work. A hard drive’s performance is not consistent across the entire surface, but varies significantly depending on which part of the drive gets read or written.

Generally, a hard drive will be fastest while writing to the outer edges of the drive’s platters, and performance will decrease when writing closer to the center of the platters. For this reason, drives fill up from the edges toward the center. The specifics of at which points and to what degree performance is cut is drive model-dependant, but generally speaking, the last parts of the disk will have about half the read and write transfer performance of the first parts.

Typical examples of this can be seen in more detailed tests of hard drives, for instance http://www.tomshardware.com/reviews/2tb-hdd-7200,2430-6.html (just a test of three disks I chose at random to illustrate the point).

To get the absolute maximum speed from your disk, you shouldn’t normally use much more than 20-25% of the disk, the rest should be unused space. Getting disks that are four times as big as “needed” is expensive, of course, and exactly how much you want to fill your disk, and in other words how much performance degradation you will suffer, will be an individual question. But when you’ve passed 50-60% of your disk space, this starts to be a real factor.

Finally, this relates to traditional, mechanical hard drives. The story for SSDs is far more complex. While they theoretically don’t suffer any degradation depending on what memory addresses are written, the controllers on current SSDs (especially MLC-based disks) tend to run in to a lot of optimization problems with data writes once free space starts to get scarce. So, expensive as they may be, SSDs will also give you the best performance while they are primarily empty.

Härligt galen. Synd att man börjat bygga in sig i m43.