Ingen kan ha missat att domaren i TPB-rättegången är medlem i två lobbyföreningar för stärkt immaterialrätt, och till och med styrelsemedlem i en av dem. Många anser att det är en rätt tydlig jävssituation.

Alla håller dock inte med. Claes Sandgren, professor i rättsvetenskap, jämför med ett fall där en tjänsteman på skatteverket tog tjänsteledigt från sitt jobb på skatteverket för att dömma i ett mål mot, just, skatteverket. Regeringsrätten kom fram till att det i det fallet inte förelåg någon jävsrisk.

Ja, så kan man ju resonera så klart. Om det är OK att dömma i ett mål mot sin egen arbetsgivare, så är det ju rimligt att det är tvärlugnt att dömma i ett mål när man bara är styrelseledamot i en lobbyorganisation som motverkar ena parten.

Ett annat sätt att reagera, är att fråga sig precis hur genomkorrupt det svenska rättsväsendet egentligen är, om detta inte bara är acceptabelt, utan rentav normen? Som Sandgren avslutar med,

Att domare som är medlemmar i de två föreningarna har avkunnat hundratals domar i immaterialrättsliga mål pekar i samma riktning. Skall också dessa mål tas om?