Piratpartiet har varit allvarligt skadskjutet sedan katastrof-riksdagsvalet i höst, eller snarare sedan strax innan valet när man högg partiledaren i ryggen vid första lilla motvind i barnporrsdebaklet. Skadskjuten, men inte helt död, det har i alla fall ryckt en aning i benen. Men frågan är om det inte är tvärslut idag.

Det största problemet i PP har, fantastiskt nog, inte varit resultatet i valet, utan en liten men enormt högljudd grupp människor inom partiet som med ofattbar energi (tänk om den energin nyttjats till något nyttigt istället?) gjort allting för att underminera alla som faktiskt var med om att bilda partiet eller föra det till europaparlamentet. Alla som deltagit på medlemsmötet vet precis hur fult det går till.

Detta har pågått länge, under hela upptakten till valet så har de varit enormt tongivande, men den senaste veckan har de verkligen börjat skörda offer. Först mobbades HAX ut, inte bara från en potentiell styrelseplats, utan till och med bort från partimedlemskapet. Nästa som föll var Anna Troberg, som försvinner från styrelsen (hur f-n det nu ska funka med en partiledare som inte är med i styrelsen…). Rick, som ensam ändrade den internationella upphovsrättsliga diskussionen när han politiserade piratrörelsen, försvinner från ledningen. Och idag tillkännagav Christian Engström, den enda personen som är viktigare för den svenska piratrörelsen än Rick, och som troligtvis får mer gjort på en vecka än hela den här gruppen av mobbare får under sin livstid, att han kastar in handduken och lämnar styrelsen.

Därmed är halshuggningen av PP fullständig. För min del, som varit med sedan veckor från början och röstat PP i alla val sedan dess, så betyder det att jag får leta en ny politisk hemvist; jag känner inget förtroende för de “ledare” som finns kvar och som kommer fylla tomrummet. Jag hoppas att något annat parti tar upp frågorna, för de har inte på något vis tappat i vikt, men jag misstänker att det dröjer i vart fall en mandatperiod till.

Nåväl, inget ont som inte för NÅGOT gott med sig; jag slipper i alla fall den månadslånga övning i självspäkning som vårmötet innebär…

Ibland blir man faktiskt glad.

Jag upptäckte precis att Bokus numera säljer DRM-fria eböcker. Det verkar som det gäller hela sortimentet. Jag köpte just en bok, och utan att hålla på att krångla med att plocka bort DRMskadan så kunde jag direkt läsa in den i Calibre, och skicka över till ett par av mina Kindlar, och telefonen, på nolltid. Skitsmidigt.

Det är fortfarande lite dyrt (jag anser inte att en ebok borde kosta mer än en pocket, men rådande pris är 90-150 kr, även för gamla böcker), men när jag känner att jag blir rimligt behandlad så är jag beredd att plocka fram plånboken.

Bra gjort, Bokus!

När ska vi sluta kasta pengar ner i det svarta hål som är tågtrafiken? Trafiken är svindyr, den är långsam, den är obekväm och så snart inte samtliga yttre faktorer sammanfaller på perfekt vis, så fungerar det inte alls.

Och trots att man varje år skyfflar ännu mer pengar till Trafikverket/Banverket och SJ, så blir det bara sämre och sämre. Uppenbarligen är inte lösningen att bara ge dem mer pengar att blåsa. Att Adelsson, som varit högst ansvarig för katastroferna under snart ett decennie, äntligen får gå är en bra början, men framförallt så måste man börja skala ner verksamheten tills man har någonting man behärskar. Och pengarna kan man fördela om till annan eftersatt infrastruktur som ändå fungerar någotsånär, t.ex. genom att återöppna några av småflygplatserna runtom i Sverige.

Förra veckan gick en sprint i bandet till min klocka av. Inte mycket att gnälla över, den är 12 år gammal, men klockan är för fin för att skrivas av så det behövde fixas.

Jag var iväg till den närmaste Tissot-handlaren, en Stjärnurmakare, som först informerar mig om att det kommer dröja några veckor och kosta 5-600 kr. Jag muttrade lite men tänkte att det får man väl leva med. Häromdagen ringde de tillbaka, och meddelade att priset på den där 5×0.5 mm långa metallcylindern nu ökat till 1900 spänn, eftersom den inte kan ersättas utan man måste köpa ett helt nytt band. Orimligt.

Några kollegor rekommenderade att jag skulle titta in genom ett lite hål i väggen på Västmannagatan, där tydligen en Riktig Urmakare ska finnas. Och mycket riktigt, där inne, i en liten lokal fylld till brädden med verktyg och delar av en miljon sönderplockade ur av alla de slag, står en liten man med lupp för ena ögat. Han tittar lite på sprinten och konstaterar att det inte ska vara några problem att svarva till en ny.

Den nya sprinten kommer vara av högre metallkvalitet än orginalet, så jag behöver inte oroa mig för att samma sak händer nästa decennie. Och det blir fixat ikväll. Och så skriver han, nästan lite skamset, ett pris på en lapp. Ett pris som är så lågt att jag inte ens vill återberätta det här.

När jag går därifrån är det med en känsla av förundran. Det är lika delar underbart som oförklarligt att den här typen av småföretag kan bära sig. Eller det kanske de inte gör, men de drivs ändå vidare av eldsjälar med lika delar hantverksskicklighet som yrkesstolthet. Man blir i djupet av sitt hjärta lycklig.

Eftersom det är så otroligt sällan man behöver något sådant här är det svårt att själv “rösta med plånboken”. Men jag tänkte att jag ska göra mitt lilla till för att stödja den Riktiga Urmakaren, genom lite gratis reklam här. Så har ni en klocka som strular, köp inte bara automatiskt en ny, utan ta en titt in hos Ove Urmakare på Västmannagatan 4. Det är värt det.

En sak som förenar och förbrödrar politiker av alla färger, är att de aldrig sett en skatt de inte gillat (även om de ibland låtsas under valrörelsen). Eftersom de senaste årens vintrar gjort det otvetydigt för vemhelst att man faktiskt måste ha bra vinterdäck på vintern, även i Stockholm, så har dubbdäcksförbudet mött oväntat motstånd.

Men liksom kris och möjlighet är samma tecken, så kan ett politiskt motstånd hanteras med ytterligare en punktskatt enligt Centern. Hipp hurra!