Insane Meditation

i Aftonbladet.

“Justitieministern ska vara rättssamhällets främsta politiska företrädare, och statsministern har ett ansvar för att så är fallet. Nu kan vi konstatera att deras agerande har lett Sverige in i en situation där rättsamhället vacklar, och där grundläggande principer sätts åt sidan.”

Citatet är Carl Bildts, från en helt annan tid och plats (Ebbe Carlsson-affären) och har ingenting som helst med Ask eller gredelina kuvert att göra. Men det skulle passa perfekt. Mona Salin, här har du din soundbite.

När jag först skrev om detta ett par dagar sedan trodde jag att det var en groda bland många, ett idiotiskt uttalande som skulle tas tillbaka inom kort. Det är illa nog att vi har en justitieminister som inte rabblar fraser som “oskyldig tills motsatsen bevisad” och “lika inför lagen” i sömnen, men så må väl vara hänt. Alla kastar ur sig mindre genomtänkta uttalanden ibland.

Men jag hade aldrig kunnat förutse vad som skulle hända. Ask tog nämligen inte tillbaka uttalandet, annat än i små detaljer om att färgade kuvert kanske inte var praktiskt. Principfrågorna, att hon vill straffa folk när de de misstänks för brott snarare än när de döms för brott, samt att hon vill använda omgivningen (och, specifikt, familjen) för att skapa och utmäta det “egentliga” straffet, det tar hon inte tillbaka. Hon försvarar det. Hon vänder frågan utåt istället, och anklagar sina motståndare för att inte “bry sig om de här tjejerna“. Vilken jävla halmgubbe.

Tror man att man hjälper utsatta och utnyttjade kvinnor genom att skärpa straffet för brott mot sexköpslagen (det gör inte jag, men det är en helt annan fråga), så kan man så klart göra så. Men precis som alla andra straff ska det vara straff utdömda av domstol, och straffet ska verkställas efter dom har fallit. Det är inte knepigt. Det är inte konstigt. Och en justitieminister som inte håller med om sådana enkla saker ska inte vara justitieminister. Simple as that.

Ask vill att sexköpare skäms öppet

Jag förutsätter förstås att Beatrice Ask personligen kommer och informerar alla grannar, familjemedlemmar osv. om man frikänns.

Skrämmande att en människa som har noll respekt för principen “oskyldig tills motsatsen bevisad” kan vara justitieminister.

EDIT: En lite längre artikel i Aftonbladet, samt en i DN där man känner sig nödd och tvungen att definiera begreppet “rättssäkerhet”. Det sorgliga är att DN nog har rätt, det behövs.

Lyxcoachning ska göra riksdagens fallskärmar billigare

Man kan diskutera om f.d. riksdagsledamöter ska ha inkomstgaranti, och man kan diskutera om villkoren är vettiga. Men nu har vi det så, och det är en trevlig liten bonus för riksdagsledamöter som efter sin aktiva tid vill gå och påta i trädgården eller skriva på den där romanen de klurat på så länge (alla vill ju vara som Bodström). Att få betalt utan att jobba när uppdraget är slut, fram till dess att man själv känner för att börja jobba med något annat, är en förmån som ingår i dealen, den andra delen av vilken är en relativt låg lön (jämfört med andra länders parlamentariker).

De som nyttjar inkomstgarantin, gör det så klart för att de vill och kan. Ingen tror väl att ens den mest misslyckade riksdagsledamoten faktiskt skulle vara oförmögen att hitta något arbete någonstans (hos någon intressegrupp).

Att kontraktera svindyra “jobbcoacher” för riksdagsledamoter som går hemma kommer så klart inte ge någonting överhuvudtaget, förutom en dyr faktura. Mer flagranta exempel av att bara elda upp skattepengar får man leta efter. De flesta slöserier har ju ändå någon liten positiv effekt för någon. Det här vet vi på förhand inte kommer hjälpa någon överhuvudtaget på något viss alls.

Ja, förutom själva jobbcoachen, så klart.

Miljöpartiet har som bekant bestämt sig att rösta för implementeringen av datalagringsdirektivet om de rödgröna vinner valet. Man försöker bortförklara sig, men så enkelt är det, man rösta för i utbyte mot att man får något från sossarna i kompensation (sen tror jag att de skulle få mer respekt om de var öppna med VAD de får, säger rakt ut att t.ex. “vi röstar för implementeringen av datalagringsdirektivet eftersom sossarna låter oss lägga en extra 5 kr skatt på bensinpriset, och vi tycker det är en riktig avvägning”, så att man vet vad man får när man röstar på dem).

Enstaka ledamoter som gjort integritetsfrågor till sin personvalsplattform kan fortfarande rädda ansiktet genom att rösta mot partilinjen. Beroende på hur valresultatet blir, kanske det inte spelar någon roll i voteringen, men det är så man gör för att stå för sina löften mot väljarna. Vi röstar trots allt in 349 individer som ska representera oss, inte 7 partiledningar.

Lage Ram och Jakop Dalunde har försökt förtydliga vad en röst på just dem innebär. Tyvärr är det en uppvisning i den klassiska politikergrenen “få det att verka som man säger en sak fastän man egentligen säger motsatsen”.

Lage Ram säger “Jag kommer inte att rösta för något datalagringsdirektiv!”. Klart! Tydligt! Kraftfullt! Eller? Nej. Att “inte rösta för” är inte samma sak som att “rösta mot”. Han kommer göra en Karl Sigfrid, gnälla lite, göra sig själv till martyr, och sedan kommer han kvitta ut sig så att inte röstresultatet förändras.

Jakop Dalunde är ännu slemmigt halare, och säger “Jag tänker definitivt motarbete(sic) direktivet och skulle (sitter btw inte i RD nu) rösta nej om det leder till ett nej.”. Unacceptable. Han kommer med andra ord bara rösta nej ifall tillräckligt många andra i förväg öppet deklarerat att de otvetydigt ska rösta nej, att det är klart på förhand att voteringen kommer falla, och han således kan gömma sig i mängden och undvika partiledningens vrede.

Nej, det håller inte. Om man är mot någonting så röstar man mot det, även om man är ensam mot 348 andra. Det är den typ av minimala ryggrad som vi har rätt att begära av våra riksdagsledamoter.

Märk väl, jag vill inte hoppa på de här två som faktiskt hör till de ljusast skinande stjärnorna hos miljöpartiet, men innan de har sagt, utan om och men, “jag kommer rösta nej”, så betyder det implicit motsatsen. Och det måste väljarna förstå innan de lägger sin röst i valet.

Oavsett vad man tror och tycker angående den globala uppvärmningen, så är det nog inte många som ifrågasätter vissa saker. Fosila bränslen kommer att bli dyrare i framtiden. Kanske väldigt mycket dyrare. Troligtvis kommer högre skatter öka på detta ytterligare.

Flygplan, som vi känner dem nu, kan inte drivas med några väsentligt annorlunda bränslen. Nya flygplansmodeller blir mer bränslesnåla än nuvarande, men inte tillnärmelsevis nog för att offsetta bränslekostnaden.

Sett på några decenniers sikt, kommer endera resemönster att ändras, eller så kommer vi resa på andra vis, helt oavsett om alla isbjörnar och holländare har drunknat eller inte.

Det kan bli så enkelt att långresor med flyg blir rena lyxresor, att Thailand tur och retur för en femtusing är något nästa generation kommer betrakta som lika konstigt och antikt som vi idag ser på veckolånga tågresor (vilka de, å andra sidan, kanske ser som helt naturliga). Eller så kommer det helt nya farkoster som förflyttar oss. Några av de mest fantasieggande är dock de gamla, avlagda, luftskeppen.

Det var en lång introduktion till en underhållande liten youtube-film. Titta och dröm iväg. Samsung och SeymourPowell har tagit fram ett koncept på ett 265 meter högt modernt luftskepp. Longhaulresor tar ett par dygn, men resan liknar mer den på kryssningsfartyg så det kan nog vara ganska behagligt ändå. Jag skulle verkligen inte ha något emot att prova på det. Dock är just det här konceptet knappast något för LO-familjen, några uppskattade priser anges inte men den tar bara 80 passagerare (och kräver 20 besättningsmän), så man kan ju räkna ut att det knappast är Fritidsresors nya flotta vi snackar om…

Det mest intressanta är att man säger sig ha utgått helt ifrån befintlig teknologi, och att det skulle vara möjligt att börja kommersiella resor redan 2015 om man la i högsta växeln redan nu.

Framtiden kanske är (ganska) nära trots allt.

Aircruise

Hannes Dellings artikelserie i SvD har fått förväntat resultat. Folk i gemen har fått bekräftat antagandet att alla icke helt svenska par inte bara är lite suspekta, utan troligtvis fruimportör/slavägare, respektive slav.

ROKS lyckades utan något märkbart motstånd slå ihop samtliga män som funnit kärleken hos en icke-svensk, med en (väldigt) liten grupp psykopater. Det gick inte riktigt när man gjorde gällande att exakt alla män i sverige var sådana, men om man bara bet av en lite mindre tugga så gick det fint.

Och migrationsminister Tobias Billström lovar att det ska bli svårare att följa kärleken över landsgränser (utan att för den skull hjälpa de utsatta kvinnorna). Dels antyder han att det ska bli fler avslag på omvandlingen av tillfälliga uppehållstillstånd till permanenta, dvs att de förhållanden som har fungerat fint i två år i högre grad ska tvångsbrytas av staten, vad detta nu skulle ha med frågan att göra. Och dels ska inte visum utfärdas ifall man träffats via internet. Då är man ju dubbelt suspekt, herre gud, tänk att använda internetdateing. Tur att inga Riktiga Svenskar någonsin skulle komma på att göra något sådant.

Innan jag blev tillsammans med en thailändsk kvinna, hade jag aldrig kunnat tro hur provocerande internationella relationer kunde vara, för så många människor. Ofta får man höra hur folk, som inte vet någonting om oss och vårt förhållande, talar om oss bakom ryggen (och ibland rakt i ansiktet), om att jag bara vill ha någon jag kan dominera, att jag inte är man nog för att klara en Riktig Svensk Kvinna, etc. Nåväl, jag bryr mig inte så mycket om vad idioter tycker om mig, men blir förbannad när min sambo betecknas som blott en hora eftersom hon lever med en svensk man. Så mycket för snacket om att vi svenskar skulle vara toleranta och och tro på allas lika värde. Denna inställning har fått ett fullt genomslag i bloggvärden idag, efter en onyanserad och ensidig artikel i SvD (som baserar sig på onyanserad och ensidig statistik från ROKS – knappast något nytt där).

Jag tror att de flesta som skriver om att “köpa en fru”, inte har den minsta aning om hur svårt det är att ta med någon till Sverige. Många verkar tro att man kan åka på charterresa till Thailand, välja ut en tjej och stoppa henne på nästa lågprisflyg hem. Tro mig, om man råkar förälska sig i någon som inte är född i EU, så följer en lång (minst sex månader innan han/hon får besöka Sverige, ofta mycket längre) och plågsam process där man utvärderas noggrant av såväl Migrationsverket som svenska ambassaden i det landet, där man drillas om de mest intima detaljer i förhållandet och varandras liv, där ens tidigare relationer vänds ut och in på och om man skulle ha någon notering i polisregistret får man försvara sig i minsta detalj inför tjänstemän på Migrationsverket som när som helst kan avslå (utan behov av motivering eller överklagansmöjligheter) förhoppningarna om att bygga ett liv tillsammans i Sverige.

Jag tvivlar inte på att det finns fall där kvinnan råkat riktigt illa ut (precis som det sker ibland även i helsvenska par), men jag vill påstå att dessa hör till extrema undantag. Människor som gått igenom denna långa och förnedrande myndighetspärs, och där en av parterna lämnat sitt land, familj, jobb osv., gör i nästan samtliga fall detta för att de älskar varandra enormt mycket. Jag skulle tro att andelen lyckliga förhållanden är långt större än hos helsvenska par, där man inte varit tvungen att kämpa så hårt för att få leva tillsammans.

Nåväl, om man nu vill göra något för de kvinnor som ändå råkat illa ut, så är lösningen inte att, som många verkar vilja, göra det ännu svårare för människor som älskar varandra att leva tillsammans i Sverige. Istället bör man se över reglerna som gäller för upphävandet av tillfälliga uppehållstillstånd av familjeskäl. En kvinna som finner sig i en dålig eller rentav skadlig relation under de första två åren, har nämligen endast två val: att stanna kvar i relationen, eller att bli omedelbart utvisad från Sverige, oavsett hur förankrad hon (eller kanske hennes barn) är här i övrigt. Uppehållstillståndet är direkt knutit till den specifika relationen. Under dessa två första år har den svenska parten en enorm och orättfärdig makt över den andra, och kan med ett enda samtal till Migrationsverket rasera dennes värld totalt. Polis och andra myndighetspersoner ses inte som någon man kan söka hjälp hos, utan någon som måste undvikas till varje pris om man vill fortsätta leva här. Snacka om att göra en dålig situation värre…

Det här förtjänar att spridas: EFF kom på att webläsare numera ger så mycket information om systemet det körs på, att man i praktiken kan identifiera en unik webläsare helt utan att använda några cookies. Och så satte de upp ett sytem för att få riktigt mätdata. Desto fler som deltar, desto säkrare blir siffrorna.

När jag testade det utan javascript påslaget, så räckte enbart kombinationen av mina HTTP-headers till att identifiera mig som 1 av 28000, dvs tillräckligt gott för att följa mig på alla utom de största siterna. Om jag sedan aktiverade javascript så fick de ännu mer information, och då kunde de konstatera att inte en enda av de övriga 196639 människorna som testat siten innan mig hade exakt samma kombination av information såsom skärmupplösning, tidszon, osv. Två faktorer var faktiskt så unika att de var och en för sig räckte för att identifiera mig. Det gällde den exakta kombinationen av de plugins (inklusive versionsnummer) jag hade installerade, samt den exakta kombinationen av vilka fonter som finns på mitt system som inte matchade någon annans.

Även om många av faktorerna så klart är volatila över tiden, så kan man definitivt spåra någon på det här sättet under kortare perioder. Tankeväckande!

http://www.olympusamerica.com/cpg_section/oima_next.asp?cid=oima_geto_next_tw

The EP-1 came out in June last year, the EP-2 in November. I have thought that it was because the EP-1 wasn’t really finished when it was released, it was just something Olympus was “forced” to release before Panasonic stole their thunder with the GH1, and the EP-2 was what it was originally “supposed” to be. But if they are going to release a third m43 model soon, that means that the series is on an unprecedented sub-6 month release schedule.

It could also be the rumored (but never confirmed) “semiprofessional” m43 product line. If so, it means I once again don’t make even close to enough to get the hardware I really want…