…dubbdäck.

Fåse, vi gör något. Det funkar inte. Lösningen: mer av samma!

Fast nu var det ju iofs ingen som allvarligt förväntade sig att dubbdäcksförbudet på Hornsgatan skulle ge någon positiv hälsoeffekt. Lika lite som någon förväntat sig att ett utökat förbud, inom hela Stockholm eller hela Sverige, skulle och ska leda till något annat än fler olyckor. Det är naivt in absurdum att låtsas som om Stockholmspolitikernas ambitioner faktiskt är förbättrad folkhälsa. Det handlar om att på enklaste vis klara sig under EU-gränsvärden för total partikeltäthet. Andra, mer meningsfulla men besvärligare sätt att göra detsamma vore att t.ex. införa luftslussar i tunnelbanan, eller helt enkelt sopa gatorna på våren. Men alla andra alternativ kostar pengar, ett dubbdäcksförbud sparar pengar i form av minskat vägslitaget. Kosta vad det kosta vill i död och skador (det är ju inte kommunens problem).

Ja, det är en gammal, tämligen död häst jag slår på. Men den förtjänar att slås på, om och om igen. Det finns inte så många lika tydliga fall där politikerna (i det här fallet ledda av Ulla Hamilton) så tydligt och så cyniskt offrar faktiska liv för sin egen karriär (sprututbytesprogramsförhindrandet är ett av de få ännu värre).