SJ, igen

Barn kördes av tåget och försvann

Ursäkta en dum och måhända naiv fråga, men om tågpersonalen hittar ett till synes ensamt barn på ett tåg, borde inte den naturliga reaktionen vara att ta hand om barnet och försöka reda ut vad som hänt och hjälpa henne? Om barnet är blygt, kanske ta med henne till konduktörshytten och bjuda på saft och bullar, eller något liknande puttinuttigt? Vore inte det den normala, mänskliga reaktionen?

Inte, när barnet inte omedelbart kan producera de numera obligatoriskt begärda identifikationshandlingarna, kasta av densamma på natten i en okänd stad, utan pengar, telefon eller dylikt, utan att kontakta någon, utan att ens vänta på att barnets resesällskap ska hinna komma ut från toaletten?

Lyckligtvis har flickan i fråga just nu återfunnits på morgonen, och SJs presstalesman får rycka ut och säga oj oj, hoppsan, men som vanligt kommer allting vara glömt i morgon, inget läras och inget förändras. SJ är en moraliskt korrupt organisation, som med viss regelbundenhet aktivt försöker döda barn, men ingen ställs någonsin till svars. Ingen kommer avskedas, ingen kommer avgå. Och den här situationen kommer självklart upprepas, igen och igen, tills ingen längre orkar skriva om det. Det finns inget ljus i slutet av tågtunneln.