Kulturminister Liljeroth har tydligen uttalat sig om att hon tyckte Pirate Bay-domen var bra. Vissa är upprörda över det, givet att målet är överklagat m.m. Jag håller inte med.
Först och främst, det hon sa (“Det här kanske inte uppskattas av vissa, men jag var en av dem som gladdes över domen i Pirate Bay-målet”, förutsatt att SvD citerat henne korrekt) kan jag inte få till att det skulle vara domstolspåverkande. Mitt förtroende för det svenska rättsväsendet är ganska lågt, men att tro att det uttalandet från en minister sett i isolation skulle ha någon effekt på domen i nästa instans är inte rimligt.
För det andra, det kommer ju inte som någon som helst överraskning. Herregud, människan företräder ett parti som tycker det är rätt och riktigt att man ska sätta en miljon svenskar bakom lås och bom för att de fildelar (och konstantövervaka resten för att de inte ska få för sig något). Det är väl självklart att hon är glad över TPB-domen!
Och för det tredje, hela diskussionen om ministerstyre i sverige är i min mening fullkomligt bakvänt. Som jag skrivit tidigare så är det ett jätteproblem att myndigheter och individuella tjänstemän har fantastisk makt över individers liv och leverne, och dessa myndigheter och tjänstemän är bara en anonym, grå massa som aldrig kan ställas till ansvar för något. Och ministrarna är i slutänden aldrig ansvariga, de kommer oftast undan att ens uttala sig om specifika fall. För usch och fy, det skulle ju vara ministerstyre.
Men frågar ni mig, så vill jag absolut att den slutligt ansvariga för en myndighets agerande, även i specifika fall, ska vara någon som man kan avkräva ansvar ifrån. En minister kan man göra det, genom att rösta bort (om tillräckligt många delar min åsikt om vad som är fel). Det är självklart och enkelt och fundamentalt demokratiskt.
Tycker jag, i alla fall. Och tydligen inte så många andra. Vi gillar vårt system där ministrar inte får eller behöver tycka något om något som spelar någon roll.
Hon tycker att de som bryter mot lagen ska straffas. Tycker du att det är fel?
Som grundprincip, självklart inte. Men sen tycker jag att vissa lagar ska ändras omgående. Och i det aktuella fallet är det allt annat än klart att de åtalade brutit mot ens de lagar som finns (allt vi har så här långt är en överklagad och jävsmisstänkt dom i lägsta instans som säger att det skulle vara så).
Svar till Björn:
Vad hon tycker om brottslingar är inte frågan.
Hon säger offentligt att de som är åtalade för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen fick minsann vad de förtjänade och att det gör henne personligen glad. Det i en rättegång som är överklagad där domaren är anklagad för jäv och domslutet är kontroversiellt.
Björn tycker du att det är rätt att en minister ska bestämma om man är skyldig och vilket straff man ska ha på en middag som betalas av en part i målet? Tycker du verkligen det Björn
Håller med. Vansinnigt att enskilda tjänstemän inte kan, eller svårligen kan, ställas till svars för misstag. Lagarna och rättspraxis måste ändras så att enskilda tjänstemän kan fällas i domstol etc. Att sedan ministern “inte får” uttala sig är grädden på moset.
Jag håller inte med. Politiker är enligt min uppfattning notorisk kappvändare som inte har något emot att bryta lagar och regler för att vinna opinion. De kan gärna sätta upp regelverk (lagar/förordningar) för hur det ska fungera men skälva tillämpningen bör ske av en neutral person/myndighet som inte är påverkad av opinion.
Om man blir felaktigt behandlad går det faktiskt i många fall att överklaga myndighetsbeslut och få sitt fall utrett i domstol.
I det fall där myndighetsutövaren har begått ett konkret fel går det också att åtala för tjänstefel vilket kan ge fängelse i upp till två år.
“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”
Sedan kan man diskutera om det är fler typer av fall som ska vara överklagbara till domstol.
Problemet är att det inte existerar någon sådan person som alltid är neutral i alla lägen. Och väldigt många dåliga beslut, är just dåliga beslut, inte åtalbart olagliga. Dessa dåliga beslutshavare kommer vi aldrig åt som det är nu.
Vidare är det näst intill omöjligt att bli åtalad för tjänstefel i sverige, även vid ganska extrema fel händer det nästan aldrig att det går till domstol. Delvis för att tjänstemännen i många fall är fullkomligt anonymiserade (många verk låter en inte längre veta vem som tagit beslut i ens ärende) men framförallt att det råder en allmän opinion för att de individuella tjänstemännen aldrig ska ställas till svars. Ansvaret ska föras uppåt i kedjan, vilket väl kanske inte vore så illa om det inte vore för att verkens generaldirektörerna är immuna mot en allmän opinion; de är inte folkvalda, de är i praktiken untouchable! Politiker, däremot, kan alltid komma undan med att inte uttala sig i ensaka fall.
Nu minns jag inte längre var jag såg det, men någon skrev ganska tankeväckande att Sverige i praktiken är en diktatur, det är bara det att besluten inte tas av en statschef utan av många småchefer på myndigheterna. Men det saknas likväl demokratisk insyn och översyn.
Jag skulle som sagt mycket föredra att ansvaret i slutändan hamnar hos någon som, åtminstone i teorin, kan hållas ansvarig genom att faktiskt röstas bort.