R.I.P. Brevhemligheten, 1636 – 2009

Igår, innan de gick på sommarlov, röstade Sveriges riksdag igenom propositionen om en anpassad försvarsunderrättelseverksamhet, dvs FRA-lagen. Jag ska inte överdriva och påstå att världen går under, men Sverige blev definitivt ett lite sämre ställe att leva i.

Sverige har aldrig haft speciellt bra betyg när det gäller att skydda mänskliga rättigheter, oavsett hur mycket vi tycker om att klappa varandra på ryggen och tycka att vi är förträffligast i hela världen. Men nu har vi passerat en signifikant gräns. Den basala principen att staten inte får avlyssna medborgarna utan specifika domstolsbeslut, är övergiven. Det spelar ingen roll att de flesta inte kommer få sin kommunikation specifikt avläst av en människa, för vem som helst kan få allting läst. Helt lagligt.

Och alla, precis varenda människa, du och jag och din mamma, kommer få sin kommunikation filtrerad och avsökt maskinellt. “Kommunikation” i det här sammanhanget handlar inte bara om vad du skriver och säger, utan även annat, t.ex. vilka tidningar du läser (och vilka artiklar i de tidningarna), vilka TV-program du tittar på, vilka organisationer du engagerar dig i, vad och vart du handlar. Kort sagt det mesta här i livet. Ifall den komunikationen matchar utsökningskriterier, som är hemligstämplade, så kommer detaljerade sociogram upprättas. I första hand kommer alla du kommunicerar med att lagras och analyseras, potentiellt över en ganska lång tid. Alla du kommunicerar med dras då in i samma nät. Oftast är det som sagt helt automatiserat, och informationen om dig kommer förmodligen aggregeras in i övergripande rapporter. Men ifall något du gör, eller någon ingår i ditt nät av kontakter gör, triggar ytterligare utsökningskriterier, så kan mer resurser, även manuella sådana, läggas på att kartlägga nära nog allting om ditt liv. Helt lagligt.

Mindre lagligt, men oundvikligt och självklart, är att utsökningar kommer ske inriktade på specifika personer för att människor med tillgång till dessa system vill veta något om dem. Det är mänsklig natur, har man information om någon kommer man att kontrollera det. Hur ofta läses inte kändisars patientjournaler av sjukhuspersonal, t.ex.? Eller tänk själv, har du verkligen aldrig t.ex. läst baksidan av ett vykort addresserat inte till dig, utan till din partner? Informationen finns ju bara där, även om du vet att du inte borde läsa så gör du det. Kanske har du, någon gång när du varit arg eller avundsjuk, osäker eller sviken, läst din partners SMS? Kanske till och med loggat in på mailen och kollat vad som föregår? Om du hade tillgång till hur mycket information som helst om den där slemmiga killen som din syster är tillsammans med, som du är helt säker är up to no good at all, skulle inte du kolla upp honom? Vad får dig att tro att personalen på FRA är bättre människor än dig och mig? Några sådana olovliga kontroller kommer så klart att upptäckas, precis som sjukhuspersonal ibland blir avskedad just för att man läst patientjournaler, men de flesta kontroller kommer att döljas i sökningar som verkar oskyldiga vid en snabb översiktskontroll, som inte är uppenbart personligt inriktade.

Det är för övrigt inte bara personalen på FRA som kan göra detta. FRA kommer att leverera såväl övergripande rapporter som riktad information till åtskilliga andra myndigheter, polisen och säkerhetspolisen såklart, men även t.ex. försäkringskassan och skatteverket. Har du fullkomligt förtroende för all personal på dessa myndigheter? Sveriges riksdag har det.

Värt att notera är att det inte finns något annat land i hela världen som har denna typ av övervakningsapparat. Inte USA, inte Storbritannien, inte Frankrike. Inte heller Kina, för den delen. Dessa länder ska inte ses som föredömen ur ett medborgarrättsperspektiv, men just i denna fråga har de inte gått lika långt som Sverige. De har alla omfattande övervakningsapparater, helt klart, men de är alla riktade mot indivier och grupper, de trålar inte massorna. Sverige är ensamt om denna inställning att “alla ska med”.

Naturligtvis finns det länder som skulle kunna införa den här typen av lagstiftning; det är inte så att det är moraliskt utanför vad t.ex. Kim Jong-il skulle kunna tänka sig. Men dessa länder, auktoritära diktaturer, har inte samma möjligheter som Sverige har. De kan inte tappa internetlinor från ett fåtal teleoperatörer, och därmed få en nästan fullständig upplysning om alla medborgare. Sverige är ett unikum, ett enda land som är tillräckligt avancerat för att de här informationsmängderna ska finnas lätt tillgängliga, men tillräckligt repressivt för att den ska utnyttjas.

Känns det bra att vara svensk idag? Känner du dig säkrare, känner du dig friare? Känner du att en stor börda har lyfts från dina axlar? Känner du att du kan andas ut, att den där omedelbart förestående terroristattacken äntligen är avvärjd? Känner du att det här är en proportionerlig och bra lag?

Det gör inte jag.