Enstaka ledamoter som gjort integritetsfrågor till sin personvalsplattform kan fortfarande rädda ansiktet genom att rösta mot partilinjen. Beroende på hur valresultatet blir, kanske det inte spelar någon roll i voteringen, men det är så man gör för att stå för sina löften mot väljarna. Vi röstar trots allt in 349 individer som ska representera oss, inte 7 partiledningar.

Lage Ram och Jakop Dalunde har försökt förtydliga vad en röst på just dem innebär. Tyvärr är det en uppvisning i den klassiska politikergrenen “få det att verka som man säger en sak fastän man egentligen säger motsatsen”.

Lage Ram säger “Jag kommer inte att rösta för något datalagringsdirektiv!”. Klart! Tydligt! Kraftfullt! Eller? Nej. Att “inte rösta för” är inte samma sak som att “rösta mot”. Han kommer göra en Karl Sigfrid, gnälla lite, göra sig själv till martyr, och sedan kommer han kvitta ut sig så att inte röstresultatet förändras.

Jakop Dalunde är ännu slemmigt halare, och säger “Jag tänker definitivt motarbete(sic) direktivet och skulle (sitter btw inte i RD nu) rösta nej om det leder till ett nej.”. Unacceptable. Han kommer med andra ord bara rösta nej ifall tillräckligt många andra i förväg öppet deklarerat att de otvetydigt ska rösta nej, att det är klart på förhand att voteringen kommer falla, och han således kan gömma sig i mängden och undvika partiledningens vrede.

Nej, det håller inte. Om man är mot någonting så röstar man mot det, även om man är ensam mot 348 andra. Det är den typ av minimala ryggrad som vi har rätt att begära av våra riksdagsledamoter.

Märk väl, jag vill inte hoppa på de här två som faktiskt hör till de ljusast skinande stjärnorna hos miljöpartiet, men innan de har sagt, utan om och men, “jag kommer rösta nej”, så betyder det implicit motsatsen. Och det måste väljarna förstå innan de lägger sin röst i valet.

Flygplan, som vi känner dem nu, kan inte drivas med några väsentligt annorlunda bränslen. Nya flygplansmodeller blir mer bränslesnåla än nuvarande, men inte tillnärmelsevis nog för att offsetta bränslekostnaden.

Sett på några decenniers sikt, kommer endera resemönster att ändras, eller så kommer vi resa på andra vis, helt oavsett om alla isbjörnar och holländare har drunknat eller inte.

Det kan bli så enkelt att långresor med flyg blir rena lyxresor, att Thailand tur och retur för en femtusing är något nästa generation kommer betrakta som lika konstigt och antikt som vi idag ser på veckolånga tågresor (vilka de, å andra sidan, kanske ser som helt naturliga). Eller så kommer det helt nya farkoster som förflyttar oss. Några av de mest fantasieggande är dock de gamla, avlagda, luftskeppen.

Det var en lång introduktion till en underhållande liten youtube-film. Titta och dröm iväg. Samsung och SeymourPowell har tagit fram ett koncept på ett 265 meter högt modernt luftskepp. Longhaulresor tar ett par dygn, men resan liknar mer den på kryssningsfartyg så det kan nog vara ganska behagligt ändå. Jag skulle verkligen inte ha något emot att prova på det. Dock är just det här konceptet knappast något för LO-familjen, några uppskattade priser anges inte men den tar bara 80 passagerare (och kräver 20 besättningsmän), så man kan ju räkna ut att det knappast är Fritidsresors nya flotta vi snackar om…

Det mest intressanta är att man säger sig ha utgått helt ifrån befintlig teknologi, och att det skulle vara möjligt att börja kommersiella resor redan 2015 om man la i högsta växeln redan nu.

Framtiden kanske är (ganska) nära trots allt.

Aircruise

ROKS lyckades utan något märkbart motstånd slå ihop samtliga män som funnit kärleken hos en icke-svensk, med en (väldigt) liten grupp psykopater. Det gick inte riktigt när man gjorde gällande att exakt alla män i sverige var sådana, men om man bara bet av en lite mindre tugga så gick det fint.

Och migrationsminister Tobias Billström lovar att det ska bli svårare att följa kärleken över landsgränser (utan att för den skull hjälpa de utsatta kvinnorna). Dels antyder han att det ska bli fler avslag på omvandlingen av tillfälliga uppehållstillstånd till permanenta, dvs att de förhållanden som har fungerat fint i två år i högre grad ska tvångsbrytas av staten, vad detta nu skulle ha med frågan att göra. Och dels ska inte visum utfärdas ifall man träffats via internet. Då är man ju dubbelt suspekt, herre gud, tänk att använda internetdateing. Tur att inga Riktiga Svenskar någonsin skulle komma på att göra något sådant.

Jag tror att de flesta som skriver om att “köpa en fru”, inte har den minsta aning om hur svårt det är att ta med någon till Sverige. Många verkar tro att man kan åka på charterresa till Thailand, välja ut en tjej och stoppa henne på nästa lågprisflyg hem. Tro mig, om man råkar förälska sig i någon som inte är född i EU, så följer en lång (minst sex månader innan han/hon får besöka Sverige, ofta mycket längre) och plågsam process där man utvärderas noggrant av såväl Migrationsverket som svenska ambassaden i det landet, där man drillas om de mest intima detaljer i förhållandet och varandras liv, där ens tidigare relationer vänds ut och in på och om man skulle ha någon notering i polisregistret får man försvara sig i minsta detalj inför tjänstemän på Migrationsverket som när som helst kan avslå (utan behov av motivering eller överklagansmöjligheter) förhoppningarna om att bygga ett liv tillsammans i Sverige.

Jag tvivlar inte på att det finns fall där kvinnan råkat riktigt illa ut (precis som det sker ibland även i helsvenska par), men jag vill påstå att dessa hör till extrema undantag. Människor som gått igenom denna långa och förnedrande myndighetspärs, och där en av parterna lämnat sitt land, familj, jobb osv., gör i nästan samtliga fall detta för att de älskar varandra enormt mycket. Jag skulle tro att andelen lyckliga förhållanden är långt större än hos helsvenska par, där man inte varit tvungen att kämpa så hårt för att få leva tillsammans.

Nåväl, om man nu vill göra något för de kvinnor som ändå råkat illa ut, så är lösningen inte att, som många verkar vilja, göra det ännu svårare för människor som älskar varandra att leva tillsammans i Sverige. Istället bör man se över reglerna som gäller för upphävandet av tillfälliga uppehållstillstånd av familjeskäl. En kvinna som finner sig i en dålig eller rentav skadlig relation under de första två åren, har nämligen endast två val: att stanna kvar i relationen, eller att bli omedelbart utvisad från Sverige, oavsett hur förankrad hon (eller kanske hennes barn) är här i övrigt. Uppehållstillståndet är direkt knutit till den specifika relationen. Under dessa två första år har den svenska parten en enorm och orättfärdig makt över den andra, och kan med ett enda samtal till Migrationsverket rasera dennes värld totalt. Polis och andra myndighetspersoner ses inte som någon man kan söka hjälp hos, utan någon som måste undvikas till varje pris om man vill fortsätta leva här. Snacka om att göra en dålig situation värre…

När jag testade det utan javascript påslaget, så räckte enbart kombinationen av mina HTTP-headers till att identifiera mig som 1 av 28000, dvs tillräckligt gott för att följa mig på alla utom de största siterna. Om jag sedan aktiverade javascript så fick de ännu mer information, och då kunde de konstatera att inte en enda av de övriga 196639 människorna som testat siten innan mig hade exakt samma kombination av information såsom skärmupplösning, tidszon, osv. Två faktorer var faktiskt så unika att de var och en för sig räckte för att identifiera mig. Det gällde den exakta kombinationen av de plugins (inklusive versionsnummer) jag hade installerade, samt den exakta kombinationen av vilka fonter som finns på mitt system som inte matchade någon annans.

Även om många av faktorerna så klart är volatila över tiden, så kan man definitivt spåra någon på det här sättet under kortare perioder. Tankeväckande!

The EP-1 came out in June last year, the EP-2 in November. I have thought that it was because the EP-1 wasn’t really finished when it was released, it was just something Olympus was “forced” to release before Panasonic stole their thunder with the GH1, and the EP-2 was what it was originally “supposed” to be. But if they are going to release a third m43 model soon, that means that the series is on an unprecedented sub-6 month release schedule.

It could also be the rumored (but never confirmed) “semiprofessional” m43 product line. If so, it means I once again don’t make even close to enough to get the hardware I really want…

• Den är stor. Härligt stor och förfärligt stor. Skärmen är underbar att läsa på, stor och skarp, men den är också såpass stor att man inte gärna lägger sig i soffan med den, utan det är mer något man håller med båda händerna och vilar armbågarna mot ett bord. Den ersätter inte vanliga lilla läsaren, utan är ett tydligt komplement.
• Den revolutionerar PDF-läsning. De flesta filer kan man läsa i porträttläge, och i de fall man vill zooma in på något så är det bara att vinkla läsaren så går den i landskapsläge.
• Den är långsam. Gissningsvis har den samma processor som en vanlig Kindle 2, och den mäktar inte riktigt med att hantera nästan fyra gånger så många pixlar. Sidbyten är inte smärtsamt långsamma, men de är märkbara på ett helt annat sätt än med Kindle 2:n. Och läser man en PDF är tiden för sidbyten beroende av hur pass komplex sidan den ska rendera är. Ibland kan det ta 5 sekunder att byta sida (inte ofta, men i värsta fall).
• Den är lite dyrare än den smakar. Om ett år kommer vi säkert skratta åt tanken att lägga 4700 på en bokläsare, men, det är vad man får stå ut med som early adopter. Jämfört med att vara den första som skaffade stor plasma-TV så kommer man ju lindrigt undan…
• Det är sanslöst smidigt att, direkt när man packar upp den, omedelbart ha tillgång till alla böcker man har köpt hos Amazon, och få dem uppslagna till precis den sidan man var på med andra läsaren.
• Standard-läder-fodralet har små magneter inbakad, så att den snäpper fast i stängt läge, vilket är smidigt. Önskar att fodralet till lilla Kindlen också gjorde det.

Men hårdvaran är otrolig. Sedan jag skaffade min Kindle 2 en dryg månad sedan har jag knappt släppt den ifrån mig. Det har blivit en av de här prylarna, som man inte förstår hur man någonsin levde utan. Jag har dessutom, fel och begränsningar till trots, lagt en förbeställning på en (ännu dyrare) Kindle DX, väntar på en leverans nästa vecka.

Till Amazons försvar så händer det faktiskt saker. Utbudet som är tillgängligt i sverige växer, praktiskt taget dagligen. Någon gång efter nyår blev iphone-appen tillgänglig. Och idag öppnade Amazon upp en av sina publiceringsplattformar, Digital Text Publishing, som låter författare själva publicera sina böcker utan mellanhänder (andra än Amazon själva, alltså), så att det kan användas av författare utanför USA. Tyvärr är det just nu begränsat till att man bara kan publicera böcker på engelska, tyska och franska, men det är ändå två språk fler än vad som var möjligt igår, och Amazon lovar att man arbetar på att lägga till fler språk snarast möjligt. Givet utvecklingstakten man ser, så tror jag för en gångs skull faktiskt på vad som sägs…

Självpublicering är den självklara framtiden, för författare precis lika mycket som musikartister. Och Amazon verkar vara på god väg att skapa det självklara verktyget för att facilitera det, ett verktyg som gör det lätt att sälja och ännu lättare att handla. Det är bara surfa in på hemsidan, välja sin bok, och pang så ligger den på enheten utan att man behöver leta efter några sladdar eller något. Har man inte en dator tillgänglig beställer man bara direkt från plattan. Det uppmuntrar verkligen till spontaninköp, att man skaffar en bok i samma ögonblick som man kommer på att man vill ha den (jag har nog lagt mer pengar på skönlitteratur den här senaste månaden, än under resten av 2000-talet tror jag). Om de nu bara kan göra sig av med DRMet, så att man kan känna sig helt säker på att pengarna inte är bortkastade bara för att det kanske dröjer några år innan hinner läsa boken.

För det andra, stormen just nu gäller bonusar som har utbetalats 2009, som härrör till prestationer 2008, och som avtalats ännu tidigare än så. Hur långt retroaktivt vill folk att man ensidigt ska ändra ingångna avtal? Hur många skulle gilla om deras egna lön sänktes, inte från och med idag, utan två år tillbaka i tiden och att man blir återbetalningsskyldig?

Men, säg ordet “bonus” så försvinner all logik ur diskussionen.

Det är -5 grader.

Det är i mitten av december.

Och hela infrastrukturen faller samman. Vägarna spärras av stillastående bilar på tvären (de som hävdar att man inte behöver riktiga vinterdäck om man “anpassar farten”, ner till 0 km/h i det här fallet). Nästan all kollektivtrafik ställs in. Trafiken.nu kraschar, och SL.se ersätts med “SL KrisWebb”.

Hur jävla svårt ska det va? Ibland skäms man för att vara stockholmare.