Det är oroande att så många tror på homeopati (och åtskilliga andra alternativmediciner med motsvarande verklighetsförankring), men folk får naturligtvis tro på vad de själva vill. Oändligt mycket mer skrämmande är att sjuka och utsatta luras till sådana metoder av det allmänna, som även bekostar kvacksalveriet.

Homeopaterna får dock understöd av fettdoktorn, hon som kunde bota svininfluensa med smör…

Bodström avböjde drogtest

Mer intressant är hur sossarna reagerade. De två som (misstänkts ha) köpt sex åker ut, omedelbart, på dagen, fråntas alla uppdrag och man vill inte ha någon hjälp alls inför valet. Nolltolerans, direkt.

Idag ser man en (mycket mindre) artikel om att en annan (får man anta) sossepolitiker misstänks för stämpling till kidnappning. Då är det andra tongångar. “Han har vårt stöd och är varken åtalad eller dömd”.

Det är väl förvisso en rimlig inställning till någon som bara är misstänkt för ett brott. Men, här är det tydligt att det är just brottens art som orsakar de skiljda reaktionerna. Ett moralbrott mot staten där frivilliga vuxna har sex på ett av staten otillåtet sätt, är tydligen oändligt mycket allvarligare än ett våldsbrott där en människa mot sin vilja berövas all frihet och självbestämmande.

Jodå, låter som rimliga prioriteringar där… I och för sig, vad är nytt?

Den här gången satt 200 pers fast i en X2000 i sju timmar. OK, fine, jag sväljer i princip allt som hände. Något går snett, man försöker lösa det på ett sätt, det går inte, allting blir förvirrat, alla tror säkert att det blir fixat om 10 minuter och ingen planerar frammåt. Det är ett tecken på fantastiskt dålig företagsstruktur att ingen kunde, vågade eller fick ta några snabba beslut “utanför ramarna” för att minska problemet. Men det är knappast förvånande.

Det som däremot är uppseendeväckande är följande: Ventilationen i ett X2000 fungerar tydligen inte om inte lokets motor är i gång. Och fönstrena går inte att öppna. Fast i en metallcylinder i sju timmar när det är 35 grader ute och solen gassar på… hur bra är det? Enligt uppgift blev det runt 60 grader inne i tåget, vilket jag har väldigt lätt att tro.

Det fantastiska här är att SJs personal, med hänvisning till säkerhetsföreskrifter, vägrade öppna dörrarna till tåget. Även efter att en människa svimmade av (och fick behandlas av en läkare på tåget), och en baby började visa allvarliga överhettningssymptom. Den hanteringen är inte bara dålig företagskultur, den borde med all rimlighet vara direkt kriminell av individerna inblandade. Om inget annat, så måste det vara framkallande av fara för annan.

Till sist tog en passagerare en brandyxa och krossade några fönster. Man lyckades få ut de skadade, som fick åka ambulans till sjukhus. Det enda som fascinerar mig är att det dröjde så länge innan någon gjorde detta.

SJs svar är att erbjuda passagerarna 200 kr i värdecheckar, vilket så klart inte kan ses som något annat än en direkt förolämpning. Och så tror presstjänst att killen som förmodligen räddade liven på några av deras passagerare genom att slå ut fönsterrutan, förmodligen inte kommer polisanmälas… förtroendeingivande…

Det som inträffat är nämligen precis i linje med vad de anser rätt och riktigt. Ställd inför blotta anklagelsen om ett (i det här fallet preskriberat) brott, som kanske, kanske inte skett, så ska människan förgöras. Man ska sättas i vår tids skampåle (kvällstidningslöpen), man ska bli av med jobbet, vänner och familj (ytterst troligt att det här, oavsett om det är sant eller inte, leder till att han förlorar vårdnaden för sina barn). I vart fall om brottet är ett moralbrott mot staten, att två vuxna människor frivilligt har sex på ett sätt som staten inte godkänner. Inte lika kul när det händer en av deras egna, kanske?

Fast i slutänden ser man, som alltid, individen, inte kollektivet. Och då ser man bara en stackars, förstörd människa. Ett offer för den stat han nyss var en del av. Och en skam, inte för sig själv, utan för oss alla som tillåtit detta att ske.

Gör det. Nu.

Det är ingen bra lösning. Militärer saknar utbildning och redskap för att hantera “vanliga kriminella”. Framförallt har de ett helt annat tankesätt än vad som behövs för att agera inom sitt eget land. Militärer agerar med och mot stora kollektiv (“det landet hotar mitt land”), poliser med individer (“den personen hotar personerna runt honom”). Poliser måste fundera på individuellt ansvar och bevissäkring därav och rättegångar och proportionerligt våld, för en militär kan det “brott” någon begått, för vilket dödsstraff omedelbart utdömmes, vara helt enkelt att befinna sig på fel ställe. Polis är tränad att, när möjligt, skjuta för att oskadliggöra men inte döda, för militärer är en skadad snarare än död motståndare ett misslyckande. För militär som ska möta aggressiva demonstranter på trånga gator och i bostadsområden, är det nästan omöjligt att agera på ett sätt som i efterhand kan ses som motiverat.

I Sverige lärde vi oss att försvarsmakten inte kan användas mot våra egna medborgare, oavsett situationen, efter Ådalenhändelserna för knappt 80 år sedan. Den enkla slutsatsen tror jag är av fundamental betydelse för att t.ex. Göteborgskravallerna 2001 slutade med exakt noll döda (och “bara” 143 skadade), att jämföras med i Bangkok nyligen, där facit ger 85 döda.

Tyvärr håller vi snabbt på att glömma igen. Med den senaste uppdateringen av grundlagen, som klubbas nu på onsdag, så lättas restriktionerna upp signifikant och försvarsmakten ska återigen kunna användas för att upprätthålla ordningen i landet. I framtiden kanske det är från Stockholm som bilder kablas ut med demonstranter som möts av AK4:or.

Problemet är symptomatiskt för Sveriges utveckling inom ett antal områden, rättssäkerhet, yttrandefrihet och demokratiska rättigheter. Vi har en generation politiker som aldrig har levt med något annat än dessa friheter och rättigheter, och således aldrig kan tänka sig att de kan försvinna. De ser ingen risk i att begränsa eller ibland helt avskaffa dem.

Men det är en risk. Svensk militär skiljer sig inte från den i något annat land. Svenska politiker eller statstjänstemän är inte per definition godare än andra. De har bara, inom vissa områden, varit i lag mer begränsade till vilken skada de kan göra, än sådana från vissa andra länder. Om vi inte återför dessa begränsningar, är jag övertygad om att vi, eller nästa generation, djupt kommer att ångra det i framtiden.

Fast egentligen behövs inte det, för bromslösa bilar är precis lika säkra som bilar med bromsar. Det har ju politikerna sagt, så så måste det vara.

Nästa år kan vi utöka den bromsfria zonen till hela Stockholm, och ett år senare hela Sverige.

http://www.svd.se/naringsliv/motor/bilbromsar-ett-miljoproblem_4695799.svd