Så hur ska man förhålla sig till det nya FRA-förslaget? Spontant är det mycket som känns bra. Några viktiga punkter

• FRA får inte tillgång till all kommunikation att tråla proaktivt, de får bara i förväg definierade “kommunikationsstråk”.
• Det är en domstol som bestämmer vad FRA får tillgång till, i förväg.
• Endast försvaret och regeringen/UD får tillgång till materialet, inte de stora grupper av civila myndigheter som tidigare varit “kunder i butiken”
• Som individ kan man få reda på om man varit avlyssnad, och man kan få skadestånd om detta skett oskäligt.
• Vi är tillbaka på att FRA ska spana på yttre militära hot. Litet ord, stor skillnad.

Good stuff. Jag är försiktigt positiv och säger att detta kanske är just de grundläggande förändringar som krävs för att förslaget ska vara rimligt och proportionerligt. Men, mycket är oklart

• Exakt vad betyder ordet “avlyssnad” i det här sammanhanget? Tolgfors o co. har tidigare använt ordet på ett sätt som inte många andra skulle skriva under på.
• Hur granulärt blir datat som domstolen ger FRA tillgång till?
• Vad händer under tiden? Som jag fattat det, kommer man rösta om den här propositionen under våren. Dvs efter den “gamla” lagen trätt i kraft. Och, låt oss inte förglömma, det är inte slaget i sten att den här omröstningen vinner riksdagens gillande. Och var står vi då? I skiten.
• Vad i h-vete hände med en öppen debatt om vilka hot Sverige står mot, hur de ska mötas, och hur man ska väga detta mot individernas frihet? Varför ska man absolut hasta fram språk i hemliga överläggningar istället för att ta tiden och bestämma sig för något som verkligen håller, något som är rätt och riktigt på såväl ett principiellt som praktiskt plan?

Regeringens trovärdighet i den här frågan är nära noll, så om det inte finns stenhårda bevis på motsatsen så litar jag inte på detta heller. Det har varit så mycket fulspel i denna fråga att det inte finns utrymme för god tro.

Förvisso kan jag förstå vitsen med att få fram något som regeringen kan påstå sig ha vunnit med. Prestige är viktigt, och jag kan unna dem detta; men bara om förslaget som antas inte lämnar några frågetecken alls. Och vi är inte där ännu. Tills vi är det, kvarstår nog grundprincipen:

Den gamla lagen måste rivas upp och förpassas till historiens skräphög. Sedan kan man se om det går att sy ihop något nytt. Det här är en bra början, men det räcker inte.