Nu publiceras äntligen, efter ett par års bedjande, några exempel på vad FRA faktiskt bidragit med under de flesta av våra livstider (i övrigt har vi bara fått höra saker som hänt under och kort efter andra världskriget). Fyra intressanta exempel, och det är väl få som tycker resultatet i dessa fall är dåligt. Men det är också frågan om en tämligen ohederlig debatteknik, då åtminstone två av exemplena (de två flygkrascherna) är exempel på något som ingen någonsin argumenterat emot; traditionell, militär signalspaning. Ingen har begärt att vi ska sluta följa sovjetiska stridsflygplan. Det gör man nämligen inte genom att avlyssna privat, civil trafik, så det är tämligen okontroversiellt. Man kan med andra ord direkt stryka de exemplena.

När det gäller att bedömma tjetjeners flyktingstatus, skulle man kanske kunna tänka sig att avlyssning skulle varit hjälpsam om FRA hade det verktyget då. Men jag har svårt att tro att man skulle få fram så enormt mycket mer än utrikesdepartementets analyser, och utsagor från diplomater på plats, skulle gett.

Kvar blir då ett förhindrat mord, som enligt uppgift kunnat hindras eftersom FRA kunde följa den tilltänkta mordpatrullens väg innan de nådde Sverige. Bra, så klart. Men vad säger att polisen inte hade kunnat göra detsamma? Jag inbillar mig iofs att det är väldigt svårt att avstyra ett väl planerat mord, och i de flesta fall kan polisen bara hjälpa till att hitta den skyldige i efterhand, men i detta fall måste det ha varit väl känt att personen i fråga var en högriskkandidat.

I dagens läge är det tänkbart att en sådan operation organiseras via publika kommunikationsvägar på internet, även om jag misstänker att den skulle vara så väl krypterad att det inte spelar någon roll. Men, man måste fråga sig om det då är proportionerligt att införa allmän massavlyssning för att undersöka den här typen av tänkta brott i ett tidigt skede?

Det går alltid att argumentera för vilket tvångsmedel som helst med individuella exempel. För att ta ett extremt exempel, om vi rakt av avrättade alla som befunnits skyldiga för våldtäktsförsök så hade Anders Eklund aldrig haft en chans att mörda Pernilla Hellgren eller Engla Juncosa Höglund. Bra, va? Ingen kan väl ha något emot det? Ingen kan väl känna någon speciell sympati för den killen? Och alla som har rent mjöl i påsen, alla som inte tänkt försöka våldta någon, har ju inget att oroa sig för. (Staten begår ju aldrig misstag, eller hur?)

Men de flesta förstår att man inte bygger cilviserade samhällen på det viset, och att man alltid måste göra avvägningar mellan vad man kan utsätta folk för nu, för att eventuellt avstyra något ospecificerat i framtiden. Avvägningar som (i vart fall i allvarliga fall) måste vara väl utredda, och som det måste finnas en bred konsensus om. Avvägningar som trots det ibland innebär att någon som i framtiden kommer mörda, kan vandra fri.

På samma vis får man göra avvägningen att vi måste sätta vår tilltro till polisen att avstyra vissa planerade mord, även om det är svårt, om alternativet är en allmän massavlyssning av hela folket.